SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
speta
1speta substantiv ~n spetor ⟨vard.⟩ mager person⟨prov.⟩ flisa; sticka
Singular
en spetaobestämd form
en spetasobestämd form genitiv
spetanbestämd form
spetansbestämd form genitiv
Plural
spetorobestämd form
spetorsobestämd form genitiv
spetornabestämd form
spetornasbestämd form genitiv
2speta verb ~de ~t spreta, sticka upp el. ut
Finita former
spetarpresens aktiv
spetadepreteritum aktiv
spetaimperativ aktiv
Infinita former
att spetainfinitiv aktiv
har/hade spetatsupinum aktiv
Presens particip
spetande