SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
stöt
stöt substantiv ~en ~ar kraftig träff mot före­mål; kort­varigt ljud; o­behaglig förnimmelse av elektricitet: ​trumpet­stöt; ​en elektrisk stöt; ​vara i stöten vara i fin form; ​(en) i stöten åt gången⟨vard.⟩ in­brottföre­mål som an­vänds till stötning: ​mortel­stötoriginell man: ​en gammal stöt​ – Nästan alla sammansättn. med stöt- hör till stöt 1.
Singular
en stötobestämd form
en stötsobestämd form genitiv
stötenbestämd form
stötensbestämd form genitiv
Plural
stötarobestämd form
stötarsobestämd form genitiv
stötarnabestämd form
stötarnasbestämd form genitiv