SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
sten
sten substantiv ~en ~ar stycke av materialet i berg­grundi sms.; ​⟨vard.⟩ all­deles, ytterst​ – De flesta sammansättn. med sten- hör till sten 1.
Singular
en stenobestämd form
en stensobestämd form genitiv
stenenbestämd form
stenensbestämd form genitiv
Plural
stenarobestämd form
stenarsobestämd form genitiv
stenarnabestämd form
stenarnasbestämd form genitiv