SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
suga
1suga substantiv ~n sugor en växt
Singular
en sugaobestämd form
en sugasobestämd form genitiv
suganbestämd form
sugansbestämd form genitiv
Plural
sugorobestämd form
sugorsobestämd form genitiv
sugornabestämd form
sugornasbestämd form genitiv
2suga verb sög, sugit, pres. suger suga på en polka­grissjön suger att vistas på sjön ger aptitsuga tag i (ngn) gripa tag i⟨vard.⟩ vara dålig: ​bandets nya skiva suger​ – Alla sammansättn. med sug- hör till 2suga 1.
Finita former
sugerpresens aktiv
sugs (suges)presens passiv
sögpreteritum aktiv
sögspreteritum passiv
sugimperativ aktiv
Infinita former
att sugainfinitiv aktiv
att sugasinfinitiv passiv
har/hade sugitsupinum aktiv
har/hade sugitssupinum passiv
Presens particip
sugande
suga i börja arbeta hårt
Infinita formeratt suga iinfinitiv aktivPresens participisugande
suga upp absorbera; äv. bildl.
Infinita formeratt suga uppinfinitiv aktivPresens participuppsugande
suga ut av­lägsna genom sugning: ​suga ut en blod­proppta all kraft och näring ur: ​suga ut el. utsuga jordentvinga att arbeta mot låg ersättning: ​suga ut el. utsuga ngn
Infinita formeratt suga utinfinitiv aktivPresens participutsugande