SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
tända
tända verb tände, tänt, tänd n. tänt, pres. tänder få att brinna el. glöda; få att av­ge elektriskt ljus: ​tända en cigarett; ​tända lampan; ​den tändande gnistan ngt som ut­löser ngt ödes­digertbörja brinna; börja av­ge energi: ​motorn tände intebli entusiastisk för ngt; gripas av starka känslor för ngn: ​han tände genast på henne​ – Alla sammansättn. med tänd- hör till tända 1 el. tända 2.
Finita former
tänderpresens aktiv
tänds (tändes)presens passiv
tändepreteritum aktiv
tändespreteritum passiv
tändimperativ aktiv
Infinita former
att tändainfinitiv aktiv
att tändasinfinitiv passiv
har/hade täntsupinum aktiv
har/hade täntssupinum passiv
Presens particip
tändande
Perfekt particip
en tänd + substantiv
ett tänt + substantiv
den/det/de tända + substantiv
den tände + maskulint substantiv
tända upp särsk. bildl.: ​tända upp el. upptända ngns å­trå
Infinita formeratt tända uppinfinitiv aktivPresens participupptändandePerfekt participen upptänd + substantivett upptänt + substantivden/det/de upptända + substantivden upptände + maskulint substantiv