SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
tacka
1tacka substantiv ~n tackor fårhonametall­stycke gjutet i form
Singular
en tackaobestämd form
en tackasobestämd form genitiv
tackanbestämd form
tackansbestämd form genitiv
Plural
tackorobestämd form
tackorsobestämd form genitiv
tackornabestämd form
tackornasbestämd form genitiv
2tacka verb ~de ~t säga el. skriva tack; ​tacka för det naturligtvis som svar på fråga
Finita former
tackarpresens aktiv
tackaspresens passiv
tackadepreteritum aktiv
tackadespreteritum passiv
tackaimperativ aktiv
Infinita former
att tackainfinitiv aktiv
att tackasinfinitiv passiv
har/hade tackatsupinum aktiv
har/hade tackatssupinum passiv
Presens particip
tackande
Perfekt particip
en tackad + substantiv
ett tackat + substantiv
den/det/de tackade + substantiv
tacka av fram­föra hög­tidligt tack vid av­sked: ​tacka av el. avtacka ngn
Infinita formeratt tacka avinfinitiv aktivPresens participavtackandePerfekt participen avtackad + substantivett avtackat + substantivden/det/de avtackade + substantiv