SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
terräng
terr·­äng [‑äŋ´] substantiv ~en ~er o­röjd mark i naturenland­område i mil. samman­hang; äv. bildl.: ​de nya idéerna vinner terräng​ – De flesta sammansättn. med terräng- hör till terräng 1.
Singular
en terrängobestämd form
en terrängsobestämd form genitiv
terrängenbestämd form
terrängensbestämd form genitiv
Plural
terrängerobestämd form
terrängersobestämd form genitiv
terrängernabestämd form
terrängernasbestämd form genitiv