SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
tir
tir substantiv ~en ~ar spiralgående ränna mellan parter i tåg­virke
Singular
en tirobestämd form
en tirsobestämd form genitiv
tirenbestämd form
tirensbestämd form genitiv
Plural
tirarobestämd form
tirarsobestämd form genitiv
tirarnabestämd form
tirarnasbestämd form genitiv