SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
tumme
tumme substantiv ~n tummar handens innersta finger; ​ha tumme med ngn ha goda relationer med ngn; ​hålla tummarna för ngn av hjärtat önska fram­gång för ngn; ​ha tummen mitt i handen vara o­praktisk​ – I sammansättn. tum-.
Singular
en tummeobestämd form
en tummesobestämd form genitiv
tummenbestämd form
tummensbestämd form genitiv
Plural
tummarobestämd form
tummarsobestämd form genitiv
tummarnabestämd form
tummarnasbestämd form genitiv