SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
ultimatum
ult·­im·­at·­um [‑a`t‑] substantiv ~et; pl. ~ o­eftergivligt krav
Singular
ett ultimatumobestämd form
ett ultimatumsobestämd form genitiv
ultimatumetbestämd form
ultimatumetsbestämd form genitiv
Plural
ultimatumobestämd form
ultimatumsobestämd form genitiv
ultimatumenbestämd form
ultimatumensbestämd form genitiv