SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
underbefäl
under|­be·­fäl substantiv ~et; pl. ~ förr om korpral, furir, över­furir och rust­mästare; ​till befäl 2
Singular
ett underbefälobestämd form
ett underbefälsobestämd form genitiv
underbefäletbestämd form
underbefäletsbestämd form genitiv
Plural
underbefälobestämd form
underbefälsobestämd form genitiv
underbefälenbestämd form
underbefälensbestämd form genitiv