SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
unikum
un·­ik·­um [u´n‑] substantiv ~et; pl. ~ unik sak el. före­teelse
Singular
ett unikumobestämd form
ett unikumsobestämd form genitiv
unikumetbestämd form
unikumetsbestämd form genitiv
Plural
unikumobestämd form
unikumsobestämd form genitiv
unikumenbestämd form
unikumensbestämd form genitiv