SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
uppbrott
upp|­brott substantiv ~et; pl. ~ det att hastigt lämna en plats
Singular
ett uppbrottobestämd form
ett uppbrottsobestämd form genitiv
uppbrottetbestämd form
uppbrottetsbestämd form genitiv
Plural
uppbrottobestämd form
uppbrottsobestämd form genitiv
uppbrottenbestämd form
uppbrottensbestämd form genitiv