SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
uppge
upp|­ge el. åld. upp|­giva verb ‑gav, ‑gett el. ‑givit, ‑given ‑givet ‑givna, pres. ‑ger informera om, med­dela: ​upp­ge namn och adressge i­från sig, ut­stöta: ​upp­ge el. ge upp ett skri av smärtalåta fara, släppa: ​de fick upp­ge el. ge upp alla planer på en utlands­resa
Finita former
uppger (uppgiver)presens aktiv
uppges (uppgivs, uppgives)presens passiv
uppgavpreteritum aktiv
uppgavspreteritum passiv
uppge (uppgiv)imperativ aktiv
Infinita former
att uppge (uppgiva)infinitiv aktiv
att uppges (uppgivas)infinitiv passiv
har/hade uppgett (uppgivit)supinum aktiv
har/hade uppgetts (uppgivits)supinum passiv
Presens particip
uppgivande
Perfekt particip
en uppgiven + substantiv
ett uppgivet + substantiv
den/det/de uppgivna + substantiv
den uppgivne + maskulint substantiv