SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
utbo
ut|­bo substantiv ~n ~r fastighets­ägare som är bo­satt på annan ort än den där fastigheten ligger
Singular
en utboobestämd form
en utbosobestämd form genitiv
utbonbestämd form
utbonsbestämd form genitiv
Plural
utborobestämd form
utborsobestämd form genitiv
utbornabestämd form
utbornasbestämd form genitiv