SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
utfall
ut|­fall substantiv ~et; pl. ~ häftigt an­grepp: ​hans ut­fall mot sin ex­fruresultat: ​ut­fallet av försöks­verksamheten blev positivt
Singular
ett utfallobestämd form
ett utfallsobestämd form genitiv
utfalletbestämd form
utfalletsbestämd form genitiv
Plural
utfallobestämd form
utfallsobestämd form genitiv
utfallenbestämd form
utfallensbestämd form genitiv