SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
vän
1vän [vän´] substantiv ~nen ~ner en god vän; ​vara vänner tycka om var­andra, stå var­andra näraan­hängare t.ex. av visst handlings­sätt: ​reform­vän; ​en vän av snabba beslut​ – Nästan alla sammansättn. med vän- hör till 1vän 1.
Singular
en vänobestämd form
en vänsobestämd form genitiv
vännenbestämd form
vännensbestämd form genitiv
Plural
vännerobestämd form
vännersobestämd form genitiv
vännernabestämd form
vännernasbestämd form genitiv
2vän [vä´n] adjektiv ~t ~a ⟨åld.⟩ fager, vacker, täck
Positiv
en vän + substantiv
ett vänt + substantiv
den/det/de väna + substantiv
den väne + maskulint substantiv
Komparativ
en/ett/den/det/de vänare + substantiv
Superlativ
är vänast
den/det/de vänaste + substantiv