SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
vall
vall substantiv ~en ~ar sträng el. bank av upp­kastad jord el. snö el. av stenstycke mark besådd med gräs, klöver e.d. för slåtter el. bete: ​gå (i) vall med boskapensärsk. i namn; ​idrotts­plats: ​Slottsskogsvallen​ – De flesta sammansättn. med vall- hör till vall 2.
Singular
en vallobestämd form
en vallsobestämd form genitiv
vallenbestämd form
vallensbestämd form genitiv
Plural
vallarobestämd form
vallarsobestämd form genitiv
vallarnabestämd form
vallarnasbestämd form genitiv