SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
vik
vik substantiv ~en ~ar in­buktning i kust; ​en vän i viken en hjärte­vän
Singular
en vikobestämd form
en viksobestämd form genitiv
vikenbestämd form
vikensbestämd form genitiv
Plural
vikarobestämd form
vikarsobestämd form genitiv
vikarnabestämd form
vikarnasbestämd form genitiv