SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
vila
1vila substantiv ~n till­stånd av o­verksamhet och av­slappning: ​gå till vila; ​den sista vilan döden​ – I sammansättn. vilo-, vil-; alla så­dana sammansättn. hör till 1vila.
Singular
en vilaobestämd form
en vilasobestämd form genitiv
vilanbestämd form
vilansbestämd form genitiv
2vila verb ~de ~t inte arbeta, ta i­gen sig; ​vila på hanen av­vaktavara stödd mot: ​huset vilar på betong­grund
Finita former
vilarpresens aktiv
vilaspresens passiv
viladepreteritum aktiv
viladespreteritum passiv
vilaimperativ aktiv
Infinita former
att vilainfinitiv aktiv
att vilasinfinitiv passiv
har/hade vilatsupinum aktiv
har/hade vilatssupinum passiv
Presens particip
vilande
Perfekt particip
en vilad + substantiv
ett vilat + substantiv
den/det/de vilade + substantiv
vila sig vila
Ordform(er)vila sig
vila upp sig vila ordentligt och länge
Infinita formeratt vila upp siginfinitiv aktiv
vila ut vila tills krafterna åter­kommer
Infinita formeratt vila utinfinitiv aktivPresens participutvilandePerfekt participen utvilad + substantivett utvilat + substantivden/det/de utvilade + substantiv