SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
vilja
1vilja substantiv ~n viljor stridiga viljor; ​få sin vilja fram få som man vill​ – Alla sammansättn. med vilje- hör till 1vilja.
Singular
en viljaobestämd form
en viljasobestämd form genitiv
viljanbestämd form
viljansbestämd form genitiv
Plural
viljorobestämd form
viljorsobestämd form genitiv
viljornabestämd form
viljornasbestämd form genitiv
2vilja verb ville, velat, pres. vill han ville inte betala men var tvungen
Finita former
villpresens aktiv
villepreteritum aktiv
Infinita former
att viljainfinitiv aktiv
har/hade velatsupinum aktiv
Presens particip
viljande
vilja sig det ville sig inte det gick inte så bra; ​om det vill sig väl om det går bra
Ordform(er)vilja sig
vilja till det vill till (om han ska klara det) det krävs tur och skicklighet
Infinita formeratt vilja tillinfinitiv aktiv
vilja åt vilja förmedla ett in­tryck avvilja komma i kontakt med ngn, ofta för att straffa veder­börande
Infinita formeratt vilja åtinfinitiv aktiv