SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
vissla
1vissla substantiv ~n visslor en typ av signal­anordning
Singular
en visslaobestämd form
en visslasobestämd form genitiv
visslanbestämd form
visslansbestämd form genitiv
Plural
visslorobestämd form
visslorsobestämd form genitiv
visslornabestämd form
visslornasbestämd form genitiv
2vissla verb ~de ~t fram­bringa toner ofta genom att forma munnen till ett o och blåsa​ – I sammansättn. vissel-; alla så­dana sammansättn. hör till 2vissla.
Finita former
visslarpresens aktiv
visslaspresens passiv
vissladepreteritum aktiv
vissladespreteritum passiv
visslaimperativ aktiv
Infinita former
att visslainfinitiv aktiv
att visslasinfinitiv passiv
har/hade visslatsupinum aktiv
har/hade visslatssupinum passiv
Presens particip
visslande
Perfekt particip
en visslad + substantiv
ett visslat + substantiv
den/det/de visslade + substantiv
vissla ut vissla åt ngn som tecken på miss­nöje
Infinita formeratt vissla utinfinitiv aktivPresens participutvisslandePerfekt participen utvisslad + substantivett utvisslat + substantivden/det/de utvisslade + substantiv