SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
vricka
vricka verb ~de ~t vrida arm el. ben o­lyckligt: ​vricka en fotföra fram och åter med små snabba rörelser
Finita former
vrickarpresens aktiv
vrickaspresens passiv
vrickadepreteritum aktiv
vrickadespreteritum passiv
vrickaimperativ aktiv
Infinita former
att vrickainfinitiv aktiv
att vrickasinfinitiv passiv
har/hade vrickatsupinum aktiv
har/hade vrickatssupinum passiv
Presens particip
vrickande
Perfekt particip
en vrickad + substantiv
ett vrickat + substantiv
den/det/de vrickade + substantiv
vricka sig vrida en kropps­del o­lyckligt, vricka foten
Ordform(er)vricka sig