SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
absolve´ra verb ~de ~t ab·solv·er·arfull­borda ngn handling mindre brukl.pedag.relig.spec. om att av­lägga examenmindre brukl.han har absolverat flera elit­skolorspec. äv.göra fri från skuld mindre brukl.efter kriget kände sig japanerna inte bara absolverade, utan som offer för sina ledares van­sinniga politikabsolvera ngn/ngtsedan 1693av lat. absol´vere med samma betydelse; jfr 1absolut Subst.:vbid1-100250absolverande, vbid2-100250absolvering