SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
abstrahe´ra verb ~de ~t abs·trah·er·arskapa en all­män och över­gripande före­ställning (om ngt) genom att bort­se från detaljer vetenskapl.JFRcohyponymgeneralisera förmågan att abstrahera ut­vecklas under barndomen och ungdomenofta med ton­vikt på resultatetofta med partikelnfram hon försökte abstrahera fram en syntes ur myllret av faktaabstrahera (ngt) (från/ur ngt), abstrahera (fram ngt) (från/ur ngt)sedan 1737av lat. abstrah´ere ’rycka bort; skilja i­från’; jfr attrahera, extrahera Subst.:vbid1-100272abstraherande, vbid2-100272abstrahering; abstraktion