SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ackompanjemang´ substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en ac·komp·anje·mang·etbeledsagande musik till huvudstämma musikgitarrackompanjemangorkesterackompanjemanghon sjöng till ackompanjemang av en känd pianistäv. ut­vidgatlagen tågade in till ackompanjemang av klämmig marsch­musikäv. bildligt, särsk. i fråga om sam­tidiga sinnes­intryckträet bildar diskret ackompanjemang till det röda teglet(till) ackompanjemang (av ngn/ngt) (på ngt), ackompanjemang (till ngn/ngt)sedan 1790; 1830 i bildlig bemärkelse