SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
agremang´ substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en agre·mang·etgod­kännande av sände­bud från främmande makt ut­färdat av regering etc. dipl.man förvägrades agremang för den kontroversielle diplomatenagremanger (för ngn)sedan 1821av fra. agrément ’egenskap som gör ngt behagligt’; jfr agreabel