SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
akvavit [ak`-äv.-i´t] substantiv ~en ~er akva|­vit·enkryddat bränn­vin kokk.akvavit kryddas ofta med kummin, anis och fän­kålsedan ca 1650av lat. aq´ua vi´ ’livsvatten’ (urspr. om vindestillat, anv. som medicin); jfr eau-de-vie