SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
alterna`tvinkel substantiv ~n alternatvinklar alt·ern·at|­vinkl·arofta plur. en­dera av ett par vinklar som bildas när två linjer skärs av en tredje t.ex. som de inre vinklarna i ett Z mat.vid parallella linjer är alternatvinklarna lika(ngts) alternatvinkel, en alternatvinkel (till ngt)sedan 1876