SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ambule´ra verb ~de ~t ambul·er·arofta pres. part. ständigt växla plats för sin verksamhet särsk. vid verksamhet som normalt är stationär af.som hemspråks­lärare ambulerade hon mellan tio o­lika skolorambulera (mellan ngra), ambulera (ngnstans)sedan 1768av lat. ambula´re ’gå om­kring’; jfr 1somnambul Subst.:vbid1-103246ambulerande