SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
an`befalla verb anbefallde anbefallt, pres. anbefaller an|­be·fall·er1(hovsamt) på­bjuda komm.de gav sig i­väg på anbefalld tid­punktanbefalla (ngn) ngt/att+V/SATSsedan 1667efter ty. anbefehlen med samma betydelse 2(starkt) rekommendera komm.filmen anbefallsboken anbefalls till efter­tänksam läsninganbefalla (ngn) ngt/att+V/SATS, anbefalla ngn/ngt (hos/till/åt ngn)sedan 17273ofta refl. förtroende­fullt över­lämna särsk. i religiösa samman­hang relig.JFRcohyponymbefalla 2cohyponymanförtro 2 vi anbefaller oss i Guds händeranbefalla ngn/ngt (åt ngn)sedan 1788Subst.:vbid1-103702anbefallande, vbid2-103702anbefallning