SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
an`fall substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en an|­fall·et1offensiva (fientliga) åt­gärder i krig, vissa sporter och spel; ofta som in­ledning till längre händelse­kedja admin.mil.sport.tid.JFRcohyponymangrepp 1cohyponymattack 1cohyponym2offensivcohyponymanloppcohyponymaggression anfallskriganfallsstyrkaanfallsvågflyganfallmotanfallTysk­land gick till anfall på bred frontförsvararna slog till­baka anfalletäv. bildligt om liknande intellektuellt agerandeLuther gick till anfall mot avlats­handelnäv. om lag­del med an­fallande upp­gifter i vissa boll­spel, t.ex. fot­bollborta­laget blev tillbaka­pressat och kunde bara ha en man i anfalletett anfall (mot/på ngn/ngt)anfall är bästa försvarom man måste försvara sig är det lika bra att an­fallasedan 1497brev från Sten Sture till Folke Gregersson (Arwidsson)fornsv. anfal; av lågty. anval med samma betydelse; jfr falla 2häftigt ut­brott av sjukdom el. sinnes­rörelse med.psykol.tid.JFRcohyponymattack 2 gråtanfallsjukdomsanfallett epileptiskt anfallett svårt anfall av malariabarnet fick ett hysteriskt anfall i affären och sparkade av sig stövlarnaäv. försvagati ett anfall av optimism satsade hon 1000 kr.ett anfall (av ngt)sedan 1778