SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
an`fordran substantiv, best. f. ~, n-genus an|­fordr·anformell upp­maning särsk. om att betala men äv. all­männare admin.samh.tid.slut­betalning vid anfordranbrevet är att beteckna som all­män handling och måste på anfordran lämnas ut till all­mänhetenpå/vid anfordransedan 1836till ty. anfordern ’kräva; upp­mana’