SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ank`arlindning substantiv ~en ~ar ankar|­lind·ning·enströmgenomfluten spole i elektrisk maskin vanligen an­bringad på en rörlig del; anv. för att (via magnetism) om­vandla elektrisk energi till mekanisk el. om­vänt fys.sedan 1893