SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
annan [an`-el.an´-] pronomen, best. sing. andra, maskulinum andre, plur. andra ann·ansom inte är identisk med viss före­teelse, men ofta av samma slag NollJFRcohyponymövrig 1 inte nu men gärna en annan gånghon är av annan upp­fattning än hanAnna är o­gift, men de an­dra systrarna är giftakan vi inte tala om något annatspec. (ofta substantiverat)som inte är samma person som den nämnda hon lämnade honom för en annanallt annat änseall bland annat/andra som exempel (kan nämnas)lunchen bestod av bland annat grav­lax, sill och potatis; många länder har skrivit på, bland an­dra Eng­land och Frank­rike det ena med det andrase2ena (det) skulle bara fattas annatsefattas en annanjagvard.en annan jobbar ju sex­tio timmar i veckan, suckade hon en annan stackaresestackare en eller annannågondet finns all­tid elever som av en eller annan an­ledning inte hänger med i skolan en och annanse1en 2 ett och annatlite av varjetrots att hon var ung hade hon än­då hunnit jobba med ett och annat från det ena till det andrase2ena få se på andra bullarsebulle få se på annatsese 1 gång efter annanse2gång 1 i annat fallsefall 3 med andra ordseord 1 om inte annat åt­minstoneom inte annat så ses vi till helgen! som en annan idiotseidiot tid efter annansetid 2 vara en annan femmasefemma vända andra kinden tillsekind å andra sidansesida 1 sedan 1000-taletrunsten, Vagnhärad, Södermanland (Sveriges runinskrifter)runform anan (ack.); böjnings­form av run- och fornsv. annar ’annan’; gemens. germ. ord: ty. ander, eng. other; jfr ändra