SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
an`ordning substantiv ~en ~ar an|­ordn·ing·en1(del av) hjälp­medel med av­gränsad funktion ofta av tekniskt slag tekn.JFRcohyponyminrättning 2cohyponymapparat 1 spärranordningupphängningsanordningsanitära anordningarklättrande djur har speciella anordningar så­som böjda kloren anordning (för ngt/att+V)sedan 18752(för­beredande) åt­gärd med ut­talat syfte mindre brukl.af.vid­ta anordningar in­för resanträffa anordningar för flyttninganordningar (för ngt/att+V)sedan 1620