SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
an`sikte substantiv ~t ~n an|­sikt·etdel av huvudet som om­ger och inne­fattar ögonen, näsan och munnen och som ut­gör viktigaste igenkännings­tecken för personen i fråga ibl. äv. om mot­svarande parti hos människo­liknande djur admin.med.SYN.synonymanlete ansiktsfärgett vackert ansiktehon fick bollen rätt i ansiktethan blev röd i ansiktet av blygselhon var vit i ansiktet av vredeäv. om min­spel etc.JFRcohyponym1min stenansiktehon visade ett glatt ansikteofta bildligt, spec. i ut­tryck för för­olämpninghon sade honom rätt upp i ansiktet att han var en idiotspec. äv. med tanke på (dålig) egenskapnu har han visat sitt rätta ansiktespec. äv. med tanke på relation e.d.hur kan du se mig i ansiktet efter det som har hänt?ibl. med tanke på hela personenmånga kända ansikten syntes i vimlethan är institutionens ansikte ut­åtbli lång i ansiktetbli synbart snopengissa om hon blev lång i an­siktet när hon förstod att hon var ute­låst ett slag i ansiktetseslag 1 förlora/tappa ansiktetförlora sin prestigeden tre veckor långa vänte­tiden ger tid för åter­upptagna förhandlingar utan att någon part behöver förlora an­siktet ge ngt ett ansikte synlig­göra ngt (tabu­belagt) genom att träda fram och öppet vittna om dett.ex. i tvhan var en av de första svenskarna som gav aids ett an­sikte rädda ansikteträdda sin prestigeförhoppningsvis skulle den nye mitt­fältaren rädda an­siktet på det förlust­drabbade laget stå ansikte mot ansikte (med ngn/ngt)ha (ngn/ngt) o­medelbart fram­för sigi rummet e.d.urspr. bibl.efter att tidigare bara talat med var­andra i telefon stod de äntligen an­sikte mot an­sikte; efter flera år i fängelse stod han plötsligt an­sikte mot an­sikte med friheten sedan början av 1500-taletEtt forn-svenskt legendariumfornsv. an­sikte; av lågty. ansichte med samma betydelse, till an ’på’ och en bildn. till se; besl. med 1sikt, åsikt