SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
an`stalt substantiv ~en ~er an|­stalt·en1(sluten) institution med vårdande eller omhänder­tagande upp­gifter oftast i kriminalvårds- el. sociala samman­hang rum.samh.JFRcohyponyminrättning 1 alkoholistanstalten öppen anstalten sluten anstaltsitta på anstaltäv. all­männare (i sammansättn.)(byggnad eller an­läggning för) institution eller in­rättning kreditanstaltpostanstaltundervisningsanstaltväxtförädlingsanstaltsedan 1753av ty. Anstalt med samma betydelse, till anstellen ’ordna’; jfr föranstalta 2vanligen plur. åt­gärd (mot ngt) admin.här måste vid­tas anstalter mot sprit­missbruketanstalter (för/mot ngt)sedan 1657