SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
an`stå verb anstod ~tt, pres. ~r an|­står1vänta med att förverkligas tid.det får anstå med skatte­sänkningarna tills ekonomin tillåter detanstå (med ngt)sedan 1621av lågty. anstan med samma betydelse, urspr. ’stå nära’ 2ut­göra lämpligt eller förväntat handlings­mönster för ngn (enl. viss norm) allmän värderingJFRcohyponympassa 3cohyponymhövas han var diskret, som det anstår en diplomatanstå ngnsedan 1564