tryckår: 2009
arg
[-j]
adjektiv ~t
1som känner vrede eller ilska
och oftast också visar det; om människor nästan alltid tillfälligt
admin.psykol.JFRcohyponymförargadcohyponym1vredcohyponymond 2cohyponymuppretad
tvärargpappa är inte arg på dig längrehon blir ofta arg när man kritiserar henne○om djur (och ngn gång äv. om person) äv. vanemässigtarga katter får rivet skinnen arg ung manen arg och stridbar kvinnaarg (på ngn), arg (för/över ngt/att+V/SATS)arg som ett bi
mycket arg
hon var arg som ett bi efter den snöpliga förlusten
sedan 1000-taletrunsten, Saleby, Västergötland (Sveriges runinskrifter)runform arkRi (dat.), fornsv. argher ’feg; usel; ond; arg’; gemens. germ. ord av ovisst urspr.
2som avvisar kompromisser
om person m.m. i viss funktion
admin.psykol.JFRcohyponymsvår 1
arga fienderhennes argaste konkurrentsedan 15283i några uttryck
illvillig
admin.psykol.ana argan listselist 1
sedan 1364skuldebrev utfärdat av Niclis Birna i småländska Vedbo härad (Gadolin)
[-j]
adjektiv ~t
1som känner vrede eller ilska
och oftast också visar det; om människor nästan alltid tillfälligt
admin.psykol.JFRcohyponymförargadcohyponym1vredcohyponymond 2cohyponymuppretad
tvärargpappa är inte arg på dig längrehon blir ofta arg när man kritiserar henne○om djur (och ngn gång äv. om person) äv. vanemässigtarga katter får rivet skinnen arg ung manen arg och stridbar kvinnaarg (på ngn), arg (för/över ngt/att+V/SATS)arg som ett bi
mycket arg
hon var arg som ett bi efter den snöpliga förlusten
sedan 1000-taletrunsten, Saleby, Västergötland (Sveriges runinskrifter)runform arkRi (dat.), fornsv. argher ’feg; usel; ond; arg’; gemens. germ. ord av ovisst urspr.
2som avvisar kompromisser
om person m.m. i viss funktion
admin.psykol.JFRcohyponymsvår 1
arga fienderhennes argaste konkurrentsedan 15283i några uttryck
illvillig
admin.psykol.ana argan listselist 1
sedan 1364skuldebrev utfärdat av Niclis Birna i småländska Vedbo härad (Gadolin)
