SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
artikulation [-∫o´n] substantiv ~en ~er art·ikul·at·ion·enformning av (språk)ljud med tal­organ språkvet.artikulationsorgantydlig artikulationövningar i artikulationäv. om förmåga till dettamänniskans artikulation är unik i djur­världenen skåde­spelare måste ha bra artikulationäv. mus.sätt att an­sätta och hålla fast ton artikulation (av ngt)sedan 1821till artikulera