SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
artilleri´ substantiv ~et artill·eri·etupp­sättning sam­verkande tyngre eld­vapen mil.artillerieldartilleripjäsfältartillerikustartillerifienden besköt staden med tungt artilleriartilleriet bestod av kanoner, haubitser och mörsareofta äv. med tanke på soldaterna och om mot­svarande trupp­slaghan var kapten vid artilleriet(köra fram med) det grova artilleriet(an­vända) kraftiga argumentpartiet körde fram med det grova artilleriet in­för folk­omröstningen sedan 1543av fra. artillerie med samma betydelse, till artiller ’ut­rusta; bestycka’; ombildn. av äldre atilier ’ut­rusta’; jfr attiralj