SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ar`vinge substantiv ~n arvingar arv·ing·enperson som är berättigad till arv enl. lag el. genom testamente jur.yrk.bröstarvingetronarvingehennes enda arvingeKruppimperiets arvingengns/ngts arvinge, arvinge till ngn/ngtsedan 1000-taletrunsten, Bromma, Uppland (Sveriges runinskrifter)runform irfRkR, fornsv. ärvinge, arvinge (jfr runformen arfi ’arvinge’)