SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ar`vtagare substantiv ~n äv. vard. arvtagarn, plur. ~, best. plur. arvtagarna arv|­tag·ar·en●person som är berättigad till visst arv jur.yrk.arvtagaren till ketchupimperiet○äv. all­männare, särsk. om personer som för en tradition e.d. vidareMaos arvtagare gjorde upp med kultur­revolutionenarvtagare (till ngt)sedan slutet av 1500-taletjfr fornsv. arftaki ’arv­tagare, arvinge’