SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
aspire´ra verb ~de ~t a·spir·er·ar1ha vissa an­språk eller förhoppningar med el. utan berättigande psykol.JFRcohyponymeftersträva han aspirerar på chefs­befattningenlaget aspirerar även i år på en topplatsaspirera på ngt/att+Vsedan 1716av lat. aspira´re ’andas; närma sig; efter­sträva’; jfr inspirera, konspirera, spirant 2ofta perf. part. ut­tala med aspiration språkvet.de ton­lösa klusilerna (”k”, ”p” och ”t”) är aspirerade i svenskanaspirera ngtsedan 1748Subst.:vbid1-108100aspirerande, vbid2-108100aspirering; aspiration