SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
aurik´el substantiv ~n aurikler aur·ikl·er1(samman­fattande beteckning för) öron­musslan och hjärtörat i fackmässiga samman­hangmed.sedan 1756till lat. auric´ula, diminutiv­form av au´ris ’öra’ 2typ av växt som före­kommer i bergiga trakter bot.särsk. om en art som odlas som trädgårds­växtvildaurikelsedan 1780till lat. auric´ula ’litet öra’ (syftande på bladens form)