SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
auskultan´t substantiv ~en ~er auskult·ant·enperson som auskulterar som ett led i sin ut­bildning; särsk. om lärar­kandidat som är när­varande vid lektion pedag.yrk.sedan 1637 (in­om juridiken); 1804 i all­männare bemärkelsetill auskultera