SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
a`vbryta verb avbröt avbrutit avbruten avbrutna, pres. avbryter av|­bryt·er●hastigt få att upp­höra till­fälligt el. definitivt; med avs. på visst förlopp komm.arbetsgivar­sidan avbröt en­sidigt förhandlingarnaläkaren avbröt behandlingen av den döende patienten○äv.falla (ngn) i talet JFRcohyponyminfalla 2 avbryt mig inte hela tiden!avbryta ngn/ngtsedan 1657jfr fornsv. afbryta ’bryta av; bryta ned’ Subst.:vbid1-109099avbrytande; avbrott