SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
a`vliva verb ~de ~t av|­liv·arberöva livet särsk. med avs. på djur men ngn gång äv. med avs. på människor med.utstr.JFRcohyponymdöda 1 bilisten kan behöva hjälp med att avliva ett svårt skadat djurett läger där nazisterna avlivade 200 000 judaräv. bildligtgöra slut på (felaktig) före­ställning e.d. äntligen kan den seg­livade myten avlivasavliva ngn/ngtsedan ca 1430Själens tröstfornsv. afliva; jfr liv Subst.:vbid1-110113avlivande, vbid2-110113avlivning