SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
a`vsöndra verb ~de ~t av|­söndr·ar1skilja undan (mindre eller annor­lunda del) från helhet om (del av) organism med avs. på vanligen flytande ämne JFRcohyponymavdunstacohyponymavgå 3cohyponymförflyktigas levern avsöndrar gallaavsöndra ngtsedan 1709jfr söndra 2ofta refl. el. pass. skilja ut och upp­rätta som ny enhet samh.vid parti­kongressen avsöndrade sig flera fraktionersärsk. jur.bryta ut från (viss) fastighet ett in­hägnat och avsöndrat om­rådeavsöndra ngt (från ngt)sedan 15553vanligen refl. el. pass. dela upp (sig) i viss typ av formation om el. med avs. på (djup)bergart geol.basalt avsöndras i­bland i pelar­formiga bildningaravsöndra ngtsedan 1741Subst.:vbid1-111495avsöndrande, vbid2-111495avsöndring